Kollektivtrafikanten

Denna lilla dikten skrev jag efter diverse upplevelser av SJ och Västtrafik. Jag skickade den till GPs fria ord, men dom ville inte ha den, så då får den hamna här istället.

Tågtrafikantens natt är hård
skärmar glittra och glimma,
resenärer ute på var gård
sitta på sj.se i midnattstimma
Solen vandrar sin tysta ban
snart syns varken fur eller gran.
Lampor tänds under taken
endast resenären är ännu vaken

Striden är hård om den sista biljetten,
budet stiger för var timma.
Man vågar inte ens gå på toaletten,
utanför skiner solens första strimma.
Kl. 9 tåget ska ankomma stationen
då äntligen är det slut på aktionen,
och jag kan påbörja min resa idag
efter SJs senaste genidrag.

När jag fått min biljett följde en chock
- ytterligare en ny devis:
Jag måste stå från Malmö till Jokkmokk
att sitta ingår inte i normalpris.
Detta presenteras när man valt sin biljett,
lite mera för resan tas då ganska lätt
av resenären som av sömnlöshet är slut
och nu äntligen vill komma ut.

Västtrafik lämnar också nya besked
förändringens vind nu vina.
Om man där vill åka med
får man vara beredd på mera pina.
Sms-biljett ska visst vara lätt,
men det kostar allt en rejäl skvätt
att betala som vanligt med kort och kontant
det är inget för lokaltrafikant.

Ej heller går det fort minsann
om man jämför på 3.5 kilometer.
Mot Västtrafik Robert med 4-2 vann,
i "först till jobbet" som det heter
Robert fick gå och Västtrafik köra,
jag är verkligen ledsen att störa
men om man i tävling som denna figurera,
ska man tydligen välja att spatsera.

Så slutar vår dikt om tåg av idag.
Man frågar försiktigt om det i rikets lag
står skrivet, att det faktiskt är så,
vi vill jobba mot mindre CO2?