Nyliberalism när den är som värst

Lena Andersson är en fantastiskt tänkare och författare, men hennes senaste inlägg i DN är något av det dummast jag läst på ämnet skatt.
När man diskuterar statens förehavanden är den gravt felaktigt och oärligt att lägga fram dess förehavanden som varandes från ett subjekt. Staten är inget subjekt, ingen entitet med egen vilja och motiv till ett visst handlande. Genom att lägga upp ett argument kring detta, faller inte bara hela argumentet, vilken syns tydligt i de absurda påpekanden Lena Andersson kommer med i debattartikeln, man sprider också vidare nidbilden av en stat som varandes en konspiratorisk enhet jobbandes mot folket.
Och visst kan så vara fallet i vissa situationer att de människor som leder ett land inte direkt har folkets bästa för ögonen, utan sitt eget. Men att odla bilden av den Svenska staten som varandes av den karaktären är djupt tragiskt, oavsett styrande partifärg.

Om man sedan går till sakpåståendena, så måste man ifrågasätta vem Lena Andesson syftar på när hon skriver att det inte är girigt att vilja skatteplanera och gömma inkomster från skatt. Det kan knappast vara sjuksköterskan, eller ingenjören eller snickaren. Jag tror dessa yrkesgrupper är ganska underrepresenterade i Panama-dokumenten. Det är allmänt känt att under de senaste 20 åren, eller mer, har klyftorna i samhället ökat. De samhällsgrupper som tjänar mest har ökat sina inkomster mycket mer är befolkningen som helhet. Att så anse att denna grupp inte är girig när den försöker ytterligare öka det gapet blir direkt befängt.

Att ta upp ett specifikt exempel som Spotify är också det ganska fånigt. Ingen tror väl att ett lands skattesystem är perfekt och genererar optimalt resultat i varje tänkbar situation. Den som tror det är naiv. Att Spotifys grundare vill påpeka problem i vårt skattesystem för nystartade företag är utmärkt och vi ska tacka Daniel och Martin för deras engagemang. Men den som tror att Spotify inte till stor del är en produkt av det Sverige vi gemensamt byggt upp, med skattemedel, har inte koll på sin historia eller hur man bildar högteknologiska företag.

Det språkbruk Lena Andersson använder med "Marxism" och "planekonomi" är också löjeväckande. Det är inte alls svårt att med etisk konsekvens motivera att vissa grupper i samhället bör ge ifrån sig merparten av vad de tjänar. Att inte Lena Andersson förstår de rudimentära konsekvenserna av Marx analys av kapitalet som ett maktmedel är beklämmande.


Vidare, att lägga fram en bild av att de som för tillfället styr med godtycke delar ut skattepengarna är ju rent löjligt. När hände det senast att de Svenska skattemedlen hanterades godtyckligt? Svenska skattemedel användes till mer eller mindre exakt samma sak varje år, fördelat efter behov och regerverk som mejslats ut under närmare 100 år eller så. Varje regering gör justeringar, devis utifrån ideologi, men i väldigt stor utsträckning utifrån tillfälliga behov. Dessa justerings brukar ligga runt några få % av statens totala budget, medianen för våren är 1.3%. Hur kan man tala om detta som godtycke? Det är inget annat än löjligt! Notera också att vårens stora förändring i budgeten, en post som fått 160% ökning, är migration. Ingen vid sina sunda vätskor kan väl kalla det godtycke att öka den posten just nu.