Men världen själv, varat omkring oss och inom oss, är aldrig ensidig, därom måste man tiga

Läste precis ut Hermann Hesses fantastiska Sidhartha. Sist jag läste den vad jag runt 16, så kändes som det var dags igen. Det är verkligen en fin bok. En insikt som kom till mej var att Sidhartha når samma slutsats som Wittgenstein. Varom man inte kan tala, därom måste man tiga. Vi kan bara säga så mycket om världen - varat omkring oss är aldrig ensidigt. Och därmed kommer vi aldrig kunna säga allt. Vi kommer alltid behöva ett förfinat språk och taget till sin extrem kommer vi aldrig kunna uttrycka det mest fundamentala i vår verklighet. Språket är i varat. Därmed kan språket aldrig komma ut varat, komma bortom och helt förklara det.
Därför behöver vi modeller. Dessa är vad vi kan prata om. Dessa är vad vi kan veta något om. Dessa är vad som kan vara användbart. Resten måste vi tiga om.