Nyliberalism när den är som värst

Lena Andersson är en fantastiskt tänkare och författare, men hennes senaste inlägg i DN är något av det dummast jag läst på ämnet skatt.
När man diskuterar statens förehavanden är den gravt felaktigt och oärligt att lägga fram dess förehavanden som varandes från ett subjekt. Staten är inget subjekt, ingen entitet med egen vilja och motiv till ett visst handlande. Genom att lägga upp ett argument kring detta, faller inte bara hela argumentet, vilken syns tydligt i de absurda påpekanden Lena Andersson kommer med i debattartikeln, man sprider också vidare nidbilden av en stat som varandes en konspiratorisk enhet jobbandes mot folket.
Och visst kan så vara fallet i vissa situationer att de människor som leder ett land inte direkt har folkets bästa för ögonen, utan sitt eget. Men att odla bilden av den Svenska staten som varandes av den karaktären är djupt tragiskt, oavsett styrande partifärg.

Om man sedan går till sakpåståendena, så måste man ifrågasätta vem Lena Andesson syftar på när hon skriver att det inte är girigt att vilja skatteplanera och gömma inkomster från skatt. Det kan knappast vara sjuksköterskan, eller ingenjören eller snickaren. Jag tror dessa yrkesgrupper är ganska underrepresenterade i Panama-dokumenten. Det är allmänt känt att under de senaste 20 åren, eller mer, har klyftorna i samhället ökat. De samhällsgrupper som tjänar mest har ökat sina inkomster mycket mer är befolkningen som helhet. Att så anse att denna grupp inte är girig när den försöker ytterligare öka det gapet blir direkt befängt.

Att ta upp ett specifikt exempel som Spotify är också det ganska fånigt. Ingen tror väl att ett lands skattesystem är perfekt och genererar optimalt resultat i varje tänkbar situation. Den som tror det är naiv. Att Spotifys grundare vill påpeka problem i vårt skattesystem för nystartade företag är utmärkt och vi ska tacka Daniel och Martin för deras engagemang. Men den som tror att Spotify inte till stor del är en produkt av det Sverige vi gemensamt byggt upp, med skattemedel, har inte koll på sin historia eller hur man bildar högteknologiska företag.

Det språkbruk Lena Andersson använder med "Marxism" och "planekonomi" är också löjeväckande. Det är inte alls svårt att med etisk konsekvens motivera att vissa grupper i samhället bör ge ifrån sig merparten av vad de tjänar. Att inte Lena Andersson förstår de rudimentära konsekvenserna av Marx analys av kapitalet som ett maktmedel är beklämmande.


Vidare, att lägga fram en bild av att de som för tillfället styr med godtycke delar ut skattepengarna är ju rent löjligt. När hände det senast att de Svenska skattemedlen hanterades godtyckligt? Svenska skattemedel användes till mer eller mindre exakt samma sak varje år, fördelat efter behov och regerverk som mejslats ut under närmare 100 år eller så. Varje regering gör justeringar, devis utifrån ideologi, men i väldigt stor utsträckning utifrån tillfälliga behov. Dessa justerings brukar ligga runt några få % av statens totala budget, medianen för våren är 1.3%. Hur kan man tala om detta som godtycke? Det är inget annat än löjligt! Notera också att vårens stora förändring i budgeten, en post som fått 160% ökning, är migration. Ingen vid sina sunda vätskor kan väl kalla det godtycke att öka den posten just nu.

We need a couple of new pronouns

Exciting things are going on. I think we need at least one new pronoun. It should be used for entities that are made of AI technologies and interacting with us in a "human like" fashion. You can already now hear people talking about robot vacuum cleaners or Siri or other "smart" devices using "he" or "she". This is of course incorrect. On the other hand, apparently it is quite unintuitive to speak about these things using "it". Hence, we should come up with a new pronoun for there entities.
I suggest "mai", short for machine artificial intelligence.
Of course, this will have to be complemented by the other forms for the pronouns first person and so on.

In addition, I think we need a new pronoun for cyborgs. People and machine will merge in the coming 100 years or so and it might be appropriate to consider how different entities should be denoted. In Sweden this discussion has been around for some time in connection to a gender-neutral pronoun. We use "han" for "he", "hon" for "she" and the new "hen" for the gender neutral version. It might be that this pronoun should be generalized to denote someone also with cyborg qualities.

However, there is an important thing to note about the usage of the word "hen". There are two different cases. First we can talk about a person without knowing its particular gender, e.g. a general teacher or something like that. Or we can talks about an explicit person but which to not disclose (or it might even not be possible) that persons gender. It is not completely clear to me that these two cases should use the same word.

Vad är skillnaden...

...mellan 50-talets fabriker och 10-talets utvecklartorg?

Inte jättestor.

The software revolution

The industrial revolution occurred because someone came up with the idea that instead of making items, we should make machines that makes items. Now, could the same be applied to software? A software revolution when we stop making software and start making machines that makes software.

For this to come true, entirely new programming models will probably be required. We also need to start thinking of when the multitude of software will be required.

One interesting thought in connection to this is my previous post discussing communication as transmission of software. Thus; the communication revolution we see now, really corresponds to the industrial revolution in the sense that we produce software that is used only for a very short time (the "message" in classical terms). Maybe only once.

A solution to the Fermi paradox and the missing 96%

96 % of the universe mass is missing. At the same time we have the problem of the Fermi paradox. Combine them, and what do you get? Lots of type II and II civilizations.

I just learned about the dining philosophers problem...

The dining philosophers problem is an interesting one, invented by Dijkstra, and important in multi-threaded programming. I read the Wikipedia article and some others on the subject, and noted that the problem is very similar to what is faced in a wireless communication scenario where several clients needs a way to share the channel.

In communication the problem seem to have been solved in some other ways that in programming. E.g. Cellular systems usually employ a scheduler. 802.11 instead uses CSMA/CA. It is interesting to note that the communication system problem description actually is closes to the original problem formulation by Dijkstra where he considered shared access to a tape recorder system.

It would be very interesting to investigate how the computer science solutions perform in a wireless scenario, and vice versa, how would the wireless (and wired, e.g. Ethernet) solutions perform in concurrent programming scenarios.

I will have to get back on that.

On language and communication

I like philosophy. Especially philosophy of language. Recently I wrote an essay on the subject employing a, at least to my knowledge, new view on communication as transport, not of data which is the classical view I would say, but rather as transport of programs. The essay is attached. It is a draft with ideas sketched and not finalized. Mathematical notation in the text should be viewed in a lose kind of informal way. I am not trying to derive any mathematical theorems in this text.