(Ett av) idrottens misstag

 Jag har under en tid varit engagerad i idrott för barn och har många tankar om hur den kunde förbättras. Här kommer en sådan tanke:

1. Barn motiveras av framgång och av framgångsrika atleter

2. Den absoluta majoriteten av alla som idrottar kommer inte bli framgångsrika atleter

Punk två ovan är trivial. I sport-sammanhang ska du typiskt placera dig 1-3 i något större mästerskap, Svenska, Europeiska, Världs- eller olympiska. Men det är ungefär dessa som finns. Alltså, det är ett väldigt konstant och ändligt antal platser för att kvalificaera som verkligt framgångsrik i idrott.

I nästan alla idrottsböcker och -diskussioner utgår man från framgångsrika atleter när man diskuterar hur man ska träna barn. Detta gör man, tror jag, i stor utsträckning på grund av punkt 1 ovan.

Men detta är ett väldigt felslut. Eftersom nästan inga av de barn vi tränar kommer komma ens i närheten av dessa fantastiska atleter.

En mer korrekt analys borde vara att man börjar med punkt 2 ovan och bygger sin analys kring hur barnen ska motiveras med det som utgångspunkt. Detta betyder inte att man inte ska använda framgångsrika atleter som förebilder, men man måste ha med i sin analys faktorer som

A. Barnen som ska tränas har inte fysiologiska eller psykiska förutsättningar att nå väsentlig framgång

B. Barnet som ska tränas  är inte intresserad av att bli en topp-atlet

C. Förening som bedriver verksamheten har inte resurser att skapa den optimala träningsmiljön

D. Tränarna har inte kopetens eller andra resurser som krävs för att skapa toppresterande atleter

E. Vådnadshavare till barnen har ofta en väldigt orealistisk ide om det egna barnets förutsättningar

Om dessa faktorer tas med i analysen kan man lägga upp idrottsliga aktiviteter så dom är mer realistiska och anpassade till de faktiska förutsättningarna och inte till ideal-situationer.

Varenda text och bok jag läst på ämnet börjar dock med att intervjuva en elittränare eller diskutera en världsstjärna. På vilket sätt är detta relevant för en genomsnittliga idrottaren.

Det är inte heller samhällsligt intressant. Det stora värdet idrotten skapar är inte att skapa stjärnor - det är att skapa friska och sunda medborgare. Jag har inte kunnat hitta någon statistik på detta, men min gissning är att värdet av bredden vida överstiger värdet av toppen.