Sverige har tre ytterpartier och ett är ett extremistparti

Vi måste byta ut den endimensionella politiska skalan som dominerar i debatten idag med en triangel med socialism, nationalism och liberalism i de tre hörnen. I Sverige har vi tre partier som definierar hörnen i den triangeln i det svenska landskapet. V, C och SD. I en internationell kontext är av dessa C extrema.

KD är för lustiga

Citat från EB på årets partikongress:

– Det är bara det att det är ju ingen sagostund. Det är svensk energipolitisk verklighet. Lika osäker, volatil och labil som Socialdemokraternas regeringsunderlag.

Ska dom prata om sagor? Dom har ju en saga i sitt namn. Dagens skratt.

Har Kina blivit den socialism Europa kunde varit?

Det finns stora problem med hur Kina styrs (läs, odemokratiskt) och regimens hantering av mänskliga rättigheter är inte på något sätt acceptabla.

Men det är spännande att se det ekonomiska undret landet är. Har Kina antagit det socialistiska styret (gällande stat kontra marknad) som Europa missat? Har man i Kina lyckats sammanföra marknadsekonomin med en stark stat på ett sätt som Europa inte vågat? I Europa har man istället valt en liberal väg. Men blir det inte tydligare och tydligare att den socialistiska vägen är starkare? Eller gäller detta bara i ekonomiskt svara stater/regioner (vilket jämfört med Europa Kina naturligtvis fortfarande är).

Inga partier vågar ha en sann verklighetsbild

Vi kan kanske städa undan våra gator genom att byta in en halv generation. Vi kan kanske hålla uppe vår tillväxt ett tag till genom att ignorera klimatkrisen och vi kan kanske öka sysselsättningen genom försämrade villkor på arbetsmarknaden.

Men, alla dessa vägar framåt är den lates lösning på problem som saknar enkla lösningar. Sanningen är den att vi har svikit en hel generation genom en totalt bristfällig skola och integration. Vi lurar föräldrar att deras barn går en framtid tillmötes där dom kan fortsätta konsumera istället för att säga som det är: vår livstil är totalt ohållbar och måste ändras. Och vi lurar alla på den svenska arbetsmarknaden genom att hävda att låglönejobb kommer skapa välfärd i Sverige när det endast kommer skapa välfärd för de som redan har det bäst.

Varför vågar inga politiker säga detta? Finns det inga idealister kvar?  Finns det ingen som vill påverka på riktigt och inte bara styra? Vår generation kommer bli ihågkommen som generationen som inte bara beskådade, utan skyndade på kollapsen. Generationen som vet att vi vet och ändå inget gör.

IT-haveri hos FB visar igen betydelsen av statliga sytem

Vi kan inte klaga på att Facebooks system kraschar. Det är inte Facebooks uppgift att tillhandahålla samhällskritisk infrastruktur. Facebook är ett privat företag med vinstsyfte. Ingen kritik av Facebook där.

De som bör kritiseras är de politiker och samhällsinstitutioner som av lättja och inkompetens väljer att förlita samhällskritiska funktioner på ett privat bolag som inte har, och inte ska ha, minsta intresse i Svensk välfärd.

Så, skäms alla ni som blev tagna med skägget i brevlådan och hoppas ni tänker om. Inte att ni klagar och hoppas att Facebook ska "bättra" sig.

A new publishing paradigm

Anyone that has been working with science has thought about the publishing process and the pitfalls that goes with it. So, I will not list those here. Instead I would like to propose an alternative to traditional publishing.
The main idea is very simple: instead of publishing individual articles, we should copy the modern software development process more or less straight-off. Someone, or several, maintains a "publication". This is simply a git (or some other vcs) repository containing something resembling a book. Any scientist that has something to contribute to the book can send in a traditional pull request to complement the publication.
There will be so many advantages with this: less writing for each published unit, more consistency, an updated modern and efficient peer review process, open access, simple referencing (by making versioned releases or referencing a commit hash).

The Humanity Future Society

There is allot of talk about us dealing with global warming. However, that is just one of soo many issues with our current way of life. We are depleting many many key resources that we need for a high-technology society. We are killing specis after specis of key life on our planet. And we are building up a lifestyle that does not go on par with being a human.

Someone needs to start thinking about how to sustain humanity, not for 10 or 100 years, but rather how do we sustain it for thousands!?

So, I suggest founding the future of humanity society. Where we address the question of how to create a truly milenial sustainable human society.

Varför pratar vi inte om Amerikansk hederskultur?

I TV-serie efter TV-serie kan man följa amerikanska ungdomar och se hur, framför allt tonåriga flickors, privatliv styrs och kontrolleras av deras fäder i ett beteende som inte kan klassas som annat än hederskultur. Fäderna kanske inte misshandlar sina döttrar fysiskt, men det finns ofta en underton om våld mot deras partners och definitivt ett kontrollbeteende över sina döttrar som inte är hälsosamt. Det maskeras ofta som omsorg om barnen, när det främst handlar om makt och heder.

Vi behöver adressera beteendet som det problem det är. Det talas massor om hederskultur i andra kulturer, men jag har aldrig sett det tas upp i relation till den amerikanska. Det behöver göras. Våra barn uppfostras och formas av Amerikansk kultur mer än någon annan och det finns stora risker att idéer och beteenden tas efter. Hur kan vi tro att vi ska kunna arbeta bort kvinnoförtryck bland våra unga (och vuxna) när vi vältrar oss i en kultur som glorifierar det?

En utmaning med jämställt föräldraskap

Förr (vad det nu innebär) var det mycket vanligare med en familjesituation där mamman var permanent hemma med barnen medans pappan hade begränsad kontakt med barn och la mycket av sin tid och energi på sitt jobb. Som en konsekvens av detta hade ofta fardern en svaga kunskaper i barn och deras förmåga. Modern å andra sidan såg barnen varje dag och kände dem väl.

Jag tycker mig dock ha observerat att det är ganska svårt att bedöma vad ett barn klarar och inte. Det är lätt att fortsätta i ett mönster. Om barnet behövde hjälp med någon specifik uppgift eller inte klarade av att utföra ett moment i en viss ålder är det väldigt lätt att som förälder fortsätta lösa dessa uppgifter även efter barnet egentligen klarar dem.

Idag när det är vanligare att bägge föräldrarna följer barnen närmre och känner dem bättre är det därför lätt att ett mönster där man löser uppgifter åt barnet som det e.g. skulle klarat självt följer bägge föräldrarna.

I en familjekonstellation som är mer asymmetrisk å andra sidan kan den förälder som har mindre kontakt med barnen ha en tendens att ställa för höga krav. Detta är inte bra, men bidrar till utveckling. I de familjekonstellationer där bägge föräldrarna tar stor del i barnens liv behöver man därför i större utsträckning vara vaken på när ett barn är redo att ta över ett visst moment självt, jämfört med en familj där detta kommer mer naturligt genom att den ena föräldern helt enkelt inte förstår barnen lika bra och därmed har ett mer vuxenperspektiv i relationen till barnen.

Största hotet mot socialismen...

är inte kapitalismen. Det har det aldrig varit. Kapitalismen riktar sej per definition till en minoritet och därmed kan den inte bli styrande i en demokrati.

Liberalismen däremot riktar sig mot en bred medelklass och har därmed chans att i en någorlunda välutvecklad stat kunna få en stor följarskara. Detta är vad som skett i Sverige och liberalismen har här effektivt manövrerat ut socialismen.

Det är värt att påpeka att detta inte är ett partipolitiskt påstående utan ett ideologiskt. Vilket parti som vid en viss tid representerar en viss ideologi kan variera, och gör det också.

Det är också intressant att notera att det främsta hotet liberalismen utgör är att handlingsförlama socialismen. Genom att normalisera en dogm om att politiken inte får agera på en rad områden manövrerar liberalismen ut socialismen och gör den irrelevant. Ett tydligt exempel på detta är Europas katastrofala hantering av covid-vaccineringen. Genom att övertyga politiken att all operativ verksamhet ska lämnas åt marknaden, är vi fortfarande fast i en pandemi som skulle kunnat vara över nu. Det har konstaterats att bars i Sverige kostar pandemin 25 miljarder i månaden. För den pengen kan man utbilda många att vaccinera och bygga många vaccinfabriker. Men istället sitter vi nu och väntar på att några jättebolag ska tillverka vaccin i den takt som råkar vara lönsam för dem. Till och med Ryssland presterar därmed bättre än Europa och liberalismen fortsätter att växa genom att argumentera att politiken inte ens klarar av uppgiften att distribuera vaccin. Så den bör minskas ytterligare. När det verkliga problemet är att den agerat för lite.

Ytterligare ett exempel på total avsaknad av visioner inom Socialdemokratin

Man divlar om att det är problem, eller att det är bra att lärare tillverkar egna läromedel. Istället för att för 1msek bygga en digital plattform där lärare kollektivt kan skapa läromedel och dela. Effektivt och uppdaterat till senaste läroplanen. Det skulle bli billigare och bättre.

Sveriges likar 2021

 I Sverige lever vi i tron att vi är ett utvecklat land med högt välstånd. Den bilden är 30-40 år föråldrad. Sverige är inte längre ett välfärdsland. Nedan bild är en talande illustration bland många för detta.

 

Bilden visar hur ofta per vecka dödsfall i Covid-19 rapporteras. Detta är kanske inte den viktigaste åtgärden att vidta under denna kris, men att Sverige ligger någonstans mellan Jemen och Lesotho och en bit efter Ghana indikerar ganska väl vart våra ambitioner är på väg