A note on the mentality of physicists

I work extensively with physicists these days. They are amazing, talented and creative people. But I have discovered an interesting feature. Physicists sometimes struggle with man-made devices. And I think I know the reason for it. They are trained to work with the unknown. With things without a user interface. Where you have to research to figure out what is going on. An many times what is going on is unknown or not well understood to start with.

This is in stark contrast to how man-made devices function. They are thought thru and if one can think of a useful feature, it is highly likely that someone before has thought of it and that that feature is implemented. But since physicists have limited experience with man-made devices, they often expect things to be more involved, complex and hard to deal with than what they often are. Hence they struggle.

Det katastrofala i att endast se till den egna verksamheten

Alla ha ideer om varför det är problem i Svensk skola och sjukvård. Jag har länge haft en egen teori. Detn handlar om att problemen i väldigt stor utsträckning grundar sig på att vi idag hae att stort antal institutioner som alla endast ser till sen egen verksamhet. Man optimerar sin egen verksamhet men har ingenstans i ekvationen med vad en viss intern förändring orsakar på en mer global nivå.

Detta gör att vi får väldigt suboptimala verksamheter sett till den globala prestandad. Det är Paretooptimalt, men absolut inte globalt optkmalt.

Kan man göra något dummare än elstöd?

Vi har försatt oss i en helt ohållbar situation där vi inte har produktionskapacitet, överföringskapacitet eller lagringskapacitet i vår elförsörjning. På alla normala marknader, och man vill ju hett att elen ska vara en marknad, i denna typ av situation skulle det enorma överskott som nu genereras på grund av att efterfrågan överstiger utbudet användas till investeringar som justerar situationen.

Men inte här. Nu väljer man istället att fortsätta stimulera efterfrågan, utan att göra något åt utbudet. Vi har ju ett glyyele tillfälle här. Svenska kraftnät och elbolager tjänar multum. Låt dem utnyttja det överskottet till investeringar för att addressera problemet.

Att tappa förtroendet

Senaste åren har varit väldigt svåra för mig. Illusion efter illusion om människans kapacete har rämnat. Politiker och andra ledara är fullkommligt inkapabla att förhålla sig objektiva till verkligheten. Alla har en agenda och ingen kan säga att dom har fel. Hur ska vi kunna bygga en bättre värld om vi inte lär oss och utvecklas?

Detta, det mänskliga tillstånded, är det mest rragiska för mig. Jag kan gräla och ha svårt att erkänna fel. Men jag försöker bättra mej. Tro mej. Jag brottas med det varje dag. Samtidt är jag ingen ledare. Nästan ingen lyssnar på mig. Hur är det med alla ledare? Var är deras självransakan?

Samtidigt, det är välkänt att man är körd om man som ledare erkänner ett fel. Varför? För att dem som leds inte kan acceptera det. Så, vi måste börja med oss själva. Att erkänna ett fel är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på styrka. Vi måste börja set detta och välja våra ledare utifrån denna förmåga. Hur ska vi annars kunna lära oss?

Konsten att hålla två saker i huvudet samtidigt

Avsikten med denna blog-posten är att det ska bli en längre artikel om att leda ungdomar i idrott. Den kommer vara wip under en längre tid och finns publicerad mest för att jag ska kunna arbeta vidare på den.

När jag var ung sysslade jag mycket begränsat med idrott. Det var andra saker som tog upp min tid. Så, jag har ganska begränsade erfarenheter av föreningslivet från uppväxten. Men med barnen kom engagemanget i idrotten och idag har jag varit aktiv i olika föreningar i ca 10 år. Skulle vilja skriva några tankar om detta.

Min utgångspunkt när jag arbetar med barn i föreningsidrott är inte att skapa elitidrottare. Detta är nog i stor utsträckning relaterat till mitt relativa ointresse för sport. Jag har aldrig följt vissa lag eller brytt mej speciellt mycket om det går bra för Sverige i någon internationell tävling.

Istället ser jag på barnidrott som ett hälso- och samhällsprojekt. Vi ger barnen en meningsfull fritid och fostrar dem till att rörelse är roligt.

Därmed säger jag inte att man inte får elitsatsa. Det är bara inte mitt intresse eller min drivkraft när jag leder ungdomar.

Det är också ganska svårt som ledare att ha ovan inställning. Idrottens kärna är att tävla och bli bättre. Så det är självklart så att detta är det viktigaste för många av ungdomarna - och också för deras föräldrar.

Så, hur ska man som ledare kunna både stimulera barnen att bli bättre och göra sitt bästa. Hjälpa dem att fokusera och sätta upp mål. Att glädjas över när man lyckas, vinner, lägger mål. Men samtidigt fokusera på den långsiktiga prestationen och de hälsofrämjande effekterna av idrotten.

Det är säkert olika i olika idrotter. I ensamidrotter där man kan jämföra sig och mäta sig själv mot sig själv med objektiva mått på ett enkelt sätt, som t.ex. löpning där man kan jämföra en tid på en vissa bana. Har man säkert en förenkling som inte finns i lagidrotter där man måste testa sin förmåga mot en motståndare och ibland med medspelare och där deras prestation alltid kommer inverka på slutresultatet.

Jag har mest erfarenheter av lagidrotter som ledare, men individuellt mest i ensamidrotter.

En annan utmaning med lagidrotter är att man måste jämka samman många ungdomars viljor och tillfälliga humör.

Ett koherent budskap

En utmaning jag stött på är situationen när man vill fånga alla ungdomar i en grupp och därmed inte klarar av att ge en tydlig bild av vart laget ska sikta. Det kan vara så att en del av ett lag har mycket hårda ambitioner och vill träna mycket och hårt, "satsa", medans andra i samma lag inte har samma intresse. Det är ledarnas uppgift att i det läget jämka samman laget och ge ungdomarna en ärlig bild av vad som förväntas och vad de kan förvänta sig.

Engagera föräldrarna på rätt sätt

Lär föräldrarna vad ledarna tittar efter t.ex. genom att delta i försnack.

Hur hanterar man föräldrar som är för engagerade på läktaren.

Hur hanterar man föräldrar som inte kan kritisera sitt barn.

Ungdomars utvecklingskurva

Att oftast det inte är de initialt starkaste ungdomarna som blir bäst i längden.

Bristande ledarskap hos föräldrar och ledare

Hur hanterar man ledare och föräldrar som favoriserar sina egna barn, t.ex. genom att välja inte leda de dagarna ens eget barn är sjukt, eller föräldrar som inte kan se när det egna barnet begått ett fel.

Stödsystem

Det finns anmärkningsvärt få stödsystem från Riksidrottsförbundet och Specialidrottsförbunden. Jag ringde till Svenska Fotbollförbundet för att förstå hur mycket man ska betala en tränare för ett juniorlag. Dom hade inga idéer alls?! Hur kan det inte finnas riktlinjer för detta?

Finansiering

Det finns vad jag vet inga regelverk från Riksidrottsförbundet som kräver att man redovisar vilka delar av verksamheten som finansierar vilka. Ska flickors idrott finansiera pojkars? Eller ska barnidrotten finansiera seniorer eller elitlag? Hur ska man ta ut kostnader för omklädningsrum? Hur värderar man sponsorer och att attrahera ungdomar? Hur värderar man ideellt arbete? Det måste fram redovisningsprinciper för detta så det blir transparent och tydligt. Detta klarar man i så gott som alla andra verksamheter. En intäkt eller kostnad belastar ett visst projekt eller avdelning. Varför kan man inte klara av det i idrotten?

Creating a black hole from non-linear optics

We know that

 and

Further, the Schwarzshild radius is

 

Assuming that the mass is uniformly spread out around the wavelength, or the size of one photon, we can look at the ratio between the wavelength and the Schwarzshild radius. Combining (1)-(3). When that quote becomes less than (approximately) 1, we have a higher mass density then what is required by a black hole:

Putting in the numbers, one arrives at

This looks like the upper frequency a photon can have (Isn't also a bit scary that the exponent is 42...?).

If it was possible to create two photons with

and one can make them interact via some non-linear process, one can make a black hole from two photons.

The acceptance of really small child trafficing

WE have strong laws about trafficking, meaning the trade with humans. However, there is one completely accepted exception: that of the trade with very young children. Then it is instead denoted adoption and completely legit.

This is actually weird. That we allow private companies to make large money on selling you children to adults that want a child. To me, it seems this should be much more regulates and handled by governmental agencies, not private firms.